Recension: Alien Information Theory av Andrew R. Gallimore (2019) – Psychedelic Drug Technologies and the Cosmic Game
Jag trodde först att den här boken skulle vara flummig – men den är faktiskt allt annat än det. Andrew Gallimore tar sig an medvetandet från ett perspektiv som förenar neurovetenskap, psykedelisk farmakologi och ren informationsteori, och lyckas göra det både strukturerat och spekulativt utan att tappa intellektuell stringens.
Kärnidén är att vårt medvetande inte bara är en biologisk bieffekt av hjärnan, utan att det kan vara inkopplat i en större kosmisk informationsstruktur – ett slags kodbaserad verklighet. Psykedeliska substanser, framför allt DMT, föreslås fungera som en slags “teknologi” för att tillfälligt koppla loss oss från vår vanliga datastream och tillgång till alternativa informationslager eller dimensioner. Gallimore beskriver detta som The Cosmic Game, där vi är deltagare snarare än åskådare.
Det som överraskade mig mest var hur väl han lyckas kombinera hård vetenskap – t.ex. modeller för hjärnaktivitet och perceptuell konstruktion – med det han kallar speculative engineering. Han skriver inte som en new age-författare, utan som en forskare som vågar tänka ett par steg längre än akademin tillåter.
Man behöver inte hålla med om alla slutsatser, men boken väcker frågor som:
- Vad är medvetande?
- Är vår verklighet “lokal” eller “transdimensionell”?
- Vad betyder det att interagera med något som inte är biologiskt men ändå intelligent?
Det är en bok som ställer fler frågor än den besvarar – och det är en av dess styrkor.
📘 Titel: Alien Information Theory: Psychedelic Drug Technologies and the Cosmic Game
🧠 Författare: Andrew R. Gallimore
📆 Läst: 2024-01-29 — 2024-02-17
⭐️ Betyg: 8/10
Recensionen på Goodreads (engelska):
Alien Information Theory: Psychedelic Drug Technologies and the Cosmic Game by Andrew R GallimoreMy rating: 4 of 5 stars
I picked this book up expecting something vague and psychedelic, but what I got was a surprisingly rigorous and well-argued fusion of neuroscience, information theory, and speculative cosmology. Gallimore doesn’t just suggest that DMT alters perception — he proposes that it functions as a kind of consciousness technology that momentarily disconnects us from the everyday data stream and allows us to access what he calls The Cosmic Game.
What struck me is how carefully the framework is constructed. Drawing on detailed models of the brain and perception, Gallimore develops a theory in which consciousness interfaces with a deeper, information-structured reality, and where entities encountered on DMT might not be hallucinations, but rather intelligences operating outside our usual frame of reference.
Do I believe everything he says? Not necessarily. But I sincerely appreciate how he combines scientific thinking with bold questions. Rather than dismissing the unexplainable, he tries to give it form — even if that form sometimes stretches the limits of current paradigms.
This book is ideal for readers who enjoy Terence McKenna but crave more structure, or for those who want to seriously engage with the question: What is consciousness, really — and where does it connect to?
View all my reviews